Näringsförsörjning | Osynliga mirakel

 

 

Mat från en levande jord – symbios under ytan

För näringsförsörjningen av de odlade grödorna litar man, särskilt i ekologisk odling, till de minsta jordorganismerna och deras livsprocesser som alldeles naturligt ingår i arternas kamp om livsrum, försörjning och förökning, i livets kretslopp. Det sker ibland i en alldeles förunderlig samverkan mellan växter och jordorganismer som kallas symbios.

Nere i jorden söker växtrötterna efter näring som finns i jorden i en form som de små rotspetsarna lätt kan suga upp. Kväve och fosfor är de viktigaste. Men det finns också växter som har en alldeles unik förmåga att själva fixa kvävet de behöver. Det är ärtväxterna, eller baljväxterna, som klöver, lusern, ärter, bönor, vicker och många andra arter.

När dessa växters rötter tränger ner i jorden infekteras de av en sorts bakterier som gillar just den baljväxten. På roten bygger bakterierna små knölar där de lever, i varje knöl finns tusentals. I knölarna fångar de in luftens kväve och binder det i sin cellsubstans. Där omvandlas kvävet sedan till en form som växten kan utnyttja. För att få tillgång till detta kväve bjuder växten bakterierna på socker, dvs kolhydrater de bildat via fotosyntesen i sina gröna bladceller. Denna förunderliga näringshandel kallas kvävefixering.

En lika fascinerande symbios i jorden är mykorrhizan. Mykorrhiza betyder svamprot och innebär att växtens rötter och svampens hyfer är så intimt förbundna att de kan utbyta vatten och näring, framför allt fosfor. Mykorrhiza skyddar också roten från skadliga organismer som nematoder och parasitsvampar. Få växter klarar sig utan mykorrhiza, man kan faktiskt säga att de flesta växter i själva verket två växter. Våra vanligaste matsvampar är fruktkroppar från en sorts mykorrhiza vars rottrådar man kan se i skogsmarken, medan de odlade växternas mykorrhiza inte är synlig för blotta ögat

Växter och andra levande organismer i och ovan jorden har många underfundiga och fantastiska sätt att samexistera på sätt som gynnar alla inblandade parter. Det handlar inte om samarbete och solidaritet för allas bästa utan om iskall konkurrens och smarta förhandlingar om livsutrymme, om plats, föda och förökningsmöjligheter. Men alltihop är samtidigt ett förunderligt synkroniserat maskineri där dessa vinn-vinn-situationer kan göra odlingen nästan självförsörjande på näring.

Om man sköter odlingen på rätt sätt vill säga. Ensidig odling, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel hämmar jordorganismernas livsprocesser medan en mångfald av grödor och tillförsel av mycket organiskt material ger en levande jord. 

 

Läs mer om Mykorrhiza här:

http://www.natursidan.se/nyheter/svampars-mykorrhiza-lagrar-koldioxid-och-hjalper-skogen-med-naring/